- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
176

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
oförtörnad, och aldrig voro der så många personer inne med honom
i salen, att han ej visste foga sig i tal med hvar och en så, som
den tilltalades stånd och uppfattning kräfde. Han älskade sång och
musik samt kunde sjelf både spela och sjunga; bland alla
instrument tyckte han bäst om lutan, på hvilken han, då han någon gång
om aftnarne var ensam, gerna spelade.
Af naturen hade han ett sundt omdöme och ett ovanligt godt
minne. Fastän han ej blifvit mycket öfvad i boklig lärdom, enär
han i sin ungdom tidigt blef tagen till hoftjensten, kunde han dock
så förståndigt döma om skön konst och vetenskapliga ämnen, att
han öfvergick mången, som derpå hade studerat. Fick han rätt
ögonen på en person, kunde han sedan känna igen honom efter tio
eller tjugu år och visste äfven klokt döma om hans natur, art och
sinnelag. Hvad han hört en gång eller två, glömde han sedan
aldrig. Hvar han en gång färdats fram i bygden, der villade honom
ingen väg, och han visste namn ej blott på byarne utan ofta äfven
på bönderna, som bodde der. Han var ock utmärkt för allvarlig
gudsfruktan och rena seder. In summa», tillägger Per Brahe, ur
hvars krönika denna skildring af konung Gustafs person är hemtad,
»Gud hade begåfvat honom framför andra med stor skicklighet, högt
förstånd och många furstliga dygder, så att han väl var värd att
bära konungslig spira och krona. Ty han var icke allenast
förståndig och snäll framför andra, utan ock derhos manlig och duglig;
uti domar var han skarpsinnig och rättvis, uti många stycken var
han ock varkunsam.»
Vid konungens hof gick gladt och höfviskt till. Hvar dag efter
middagen samlades alla herremännen på bestämd timme i danssalen.
Der kom då hofmästarinnan in med fruntimren, och konungens
spelmän lekte dansen för dem. Hvar annan eller tredje dag red
konungen ut med sina herrar och fruntimmer på jagt eller till lustfärd.
Hvar vecka lät han den adliga ungdomen hålla täflingsspel i
fäktning och allahanda ridderliga idrotter, hvari han ock sjelf med nöje
deltog; hvem helst, som deri öfvergick andra, blef belönt med
föräring af guldringar eller perlkransar och fick en fördans med hofvets
jungfrur.
Medan klockupproret i Dalarne pågick som bäst, förmälde sig
Gustaf med den 18-åriga Katarina från Saxen-Lauenburg. Bröllopet
firades på Stockholms slott med stora högtidligheter och präktiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free