Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAFS PERSON, FAMILJ OCH ÅLDEKDOM.
179
genom mig befria oss från detta tyranni. Derför bör oss, hög och
låg, herre och tjenare, gammal och ung, samma guddomliga hjelp
aldrig förgäta. Ty hvilken man var väl jag att sätta mig upp mot
en mäktig konung, som icke allenast regerade öfver tre riken, utan
ock med den väldige kejsar Karl den femte och förnäma furstar i
Tyskland var befryndad! Men Gud har drifvit verket, gjort mig till
sin undersman och varit min tröst och hjelp i ett 40-årigt
regemente, hvars mödor skyndat mig med grå hår till grafven. Väl
kunde jag (här brusto tårar ur hans ögon) förlikna mig vid konung
David, hvilken Gud från en herde gjorde till regerande herre öfver
sitt folk. Ej. kunde jag mig den ära föreställa, då jag i skog och
öde fjäll måste sticka mig undan för fiendernas blodtörstiga svärd.
Nåd och välsignelse har i rikligt mått vederfarits både mig och eder
genom Guds sanna ords kunskap, så äfven genom timlig ymnighet,
som öfver hela riket synligt och för ögonen är, Gudi dess lof. Har
nti min regeringstid något godt kunnat uträttas, gifven derför Gudi
äran, men hvad brist och fel varit, beder jag eder som trogne
undersåtar öfverse och förlåta. Gud skall vara mitt vittne, att det icke
skett af arghet, utan af mensklig svaghet, om jag icke hafver kunnat
eller förmått bättre görat; mitt uppsåt har alltid varit riksens
inbyggares förkofran och väl. Nog vet jag, att jag i mångas tanke
varit en bård konung; dock varder väl den tid kommande, då
Sveriges barn gerna skulle vilja rifva mig upp ur mullen igen, om de
det kunde. Min tid är snart förlupen: jag behöfver ej af stjernorna
eller andra tecken utforska min stund; min kropp är mig den
säkraste budbäraren, att jag snart skall inför den stränge öfverkonungen
redogöra för den härliga, men förgängliga svenska kronan, som jag
burit.»
Med djup rörelse hörde ständerna dessa ord, och många ögon
voro dervid fylda af tårar. Sedan konungen slutat och ständerna
gillat hans testamente, fördes han, stödd på sina söner, ut ur salen,
under det han åt alla sidor vänligt nickade till afsked. Tre
månader derefter nedlades han på sjuksängen; den 29 sept. 1560 blef
hans dödsdag.
» Med sina dygder och sina fel tillhör han ett annat slägte, men
han har lefvat för många slägten», yttrar om honom vår störste
häfdatecknare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
