Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
REFORMATIONSTIDEHVARFVETS SENARE SKEDE.
holm. På sådant sätt förslösade Erik redan i sitt första regeringsår
största delen af de skatter, som hans fader åt honom efterlemnat.
Eriks inre styrelse. Omtålig om sin kungliga myndighet,
såg Erik med ovilja de stora rättigheter, som fadern i sitt
testamente inrymt åt hertigarne. Johan hade fått största delen af
Finland, Magnus hela Dalsland samt flere härad i Öster- och
Vestergötland, Karl Södermanland, Örebro stad och Värmland, hvilket
hertigdöme han dock på grund af sin minderårighet ännu icke kunde
tillträda; enligt testamentet skulle hertigarne ega dessa besittningar
med ärftlig höghetsrätt och vidsträckt myndighet. Redan före sin
kröning sammankallade Erik ständerna till ett riksmöte i Arboga;
der uppsattes » Arboga artiklar», hvilka betydligt inskränkte
hertigarnes makt och till hvilka han sedan nödgade sina bröder att
samtycka.
Erik sökte äfven minska afståndet mellan hertigarne och den
öfriga adeln, på samma gång som han äfven ville tillfredsställa sin
egen fåfänga genom att omgifva sig med innehafvare af höga och
lysande värdigheter. Sådan var meningen med inrättandet af grefve-
och friherrevärdigheterna, åt hvilkas innehafvare äfven utlofvades
ärftliga besittningar. För att vinna adeln på sin sida minskade han
krafvet på russtjenst samt bekräftade och utvidgade säterifriheten,
hvarigenom en hvar adelsman fick fritaga från russtjenst den gård,
hvarpå han bodde, eller sin sätesgård.
Men på samma gång höll han adeln aflägsnad från allt
vigtigare inflytande på rikets styrelse. Han byggde vidare på den
grund, som redan fadern lagt, till bildande af en särskild
tjenstemannaklass, hvars medlemmar voro uteslutande beroende af
konungens nåd. Erik drefs ej, så som konung Gustaf, af kärlek till sitt
konungsliga kall, hvarför han ock ej, som denne, med odeladt nit
personligen ingrep i styrelsen; »jämförelsen af deras styrelsesätt»,
säger en nyare författare, »gifver det intryck, att Erik i sin krona
mer måtte hafva sett sin egen höghet och glans, under det Gustaf
deri främst såg Sveriges härlighet och lycka». Han hade derför
intet imot att öfverlåta det ansträngande af regeringsbestyren åt
tjenstemännen; men å andra sidan drefs han af sin kända stolthet
och misstänksamhet att hålla dessa i blind underdånighet och under
sträng uppsigt. I sådant syfte inrättades den öfverdomstol, som
kallades konungens högsta nämnd: bisittarne, vanligen 12 personer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
