Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
REFORMATIONSTIDEHVARFVETS SENARE SKEDE.
Till ärkebiskop valdes slutligen Abraham Angermannus, en sträng
renlärighetsifrare, hvilken för sitt motstånd mot liturgien undergått
hård förföljelse och för tillfället lefde landsflyktig i Tyskland.
Hertigen bade afhållit sig från allt deltagande i
öfverläggningarna. När beslutet var uppsatt och öfverlemnades till hans
stadfästelse, yttrade han imellertid sin förtrytelse öfver, att man ej
inhemtat bans tapke. »Åter hafven I», sade han till rådet, »efter eder
förriga vana uteslutit oss och anrättat maten efter egen vilja på
fatet. Men kommen i hog, att täckefatet icke ännu är pålagdt.»
Han yrkade, att ännu flere katolska kyrkobruk skulle afskaffas,
hvartill ock presterskapet biföll, men med det vilkor, att man dess
förinnan, då visitation företogs i stiften, skulle upplysa allmogen om
nämnda bruks onödighet. Sjelf misstänktes hertigen för att nära
någon böjelse för reformerta läran; men då presterna yrkade, att i
mötets beslut de reformerta skulle afsägas som kättare, gaf han
dertill sitt samtycke, ehuru med vresiga ord. Mötets beslut kungjordes
sedan i en af hertigen, riksens råd och fyra biskopar undertecknad
skrifvelse. Genom denna vigtiga handling var nu lutherska kyrkans
bestånd i Sverige tryggadt.
Sigismunds första besök.
Då Sigismund af hertigens sändebud uppfordrades att bekräfta
Cpsala mötes beslut, svarade han dertill tvärt nej. I början af
augusti 1593 anträdde han sin resa till Sverige, åtföljd af det
påfliga sändebudet Malaspina, tre jesuiter samt flere polska ädlingar;
kort före hans afresa öfverlemnades honom å påfvens vägnar en
större penningesumma »såsom ett litet bidrag till de omkostnader,
som katolska kyrkans återställande i Sverige kunde föranleda». I
september anlände han till Stockholm, der han festligt mottogs.
Erik Sparre öfverlemnade då till honom en skrifvelse, sedermera
kallad ”postulata nobilium», deri han framstälde de rättigheter, på
hvilka adeln gjorde anspråk. Hertigen, rådet och en församlad skara
af presterskapet begärde samfäldt, att han skulle före sin kröning
stadfästa lutherska kyrkans bekännelsefrihet, bekräfta Upsala mötes
beslut och godkänna det nyss skedda ärkebiskopsvalet; men härtill
vägrade Sigismund envist att gifva sitt bifall och gaf på upprepade
föreställningar erdast ovänliga svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
