Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
STORHETSTIDEN.
drog Gustaf Adolf in i Skåne, der han lät uppbränna staden Vä och
flere herresäten.
I en liten drabbning, som då hölls, sväfvade konungens lif i
den största fara. Svenskarne hade lägrat sig på Vittsjö kyrkogård,
då de helt plötsligt öfverraskades af en dansk ryttarskara. Efter en
het strid måste kyrkogården utrymmas, och svenskarne drogo sig ned
på den tillfrusna sjön, der de sedan länge höllo stånd, men till slut
måste de äfven här vika. Midt under den förvirring, som då
uppstod, brast isen under konungen, hvilken just då äfven fann sig
öfvergifven af sitt följe. Men då faran var som störst, anlände till
stället Per Banér (son till Gustaf Banér) och en Uplandsryttare,
Tomas Larsson, hvilka, ehuru med möda, lyckades draga honom
upp. Konungen spände genast sitt silfverbälte från lifvet och gaf
det åt ryttaren, sägande: »Jag skall komma i hog dig med ett stycke
bröd, som icke skall tryta, hvarken för dig eller dina barn"; året
derpå fick också Tomas Larsson en gård i Vestmanland, hvilken
hans efterkommande ännu i dag besitta. Per Banér fick i förläning
de gods och gårdar, som hans farbror Sten Baner förbrutit, samt
blef efter någon tid riksråd.
Belägringen af Elfsborg och Gullberg,
Det var Kristians syfte att utestänga Sverige från Vesterhafvet
genom att intaga landet närmast Göta älfs utlopp
det enda
område som i dessa trakter var svenskt på en tid, då både Bohuslän
och Halland lydde under danskt välde. Här låg på Hisingen det
nygrundade Göteborg, försvaradt af Elfsborgs fäste; ett stycke längre
upp vid älfven låg Ny-Lödöse med skansen Gullberg.
Från Bohus drog danske konungen med en liten belägringshär
mot Gullberg. Skansen var blott ett litet bräckligt näste, men
försvarades troget af den oförskräckte Mårten Krakau och hans hustru,
den dugtiga fru Emerentia Pauli. En dag lupo danskarne häftigt
till storms. Stegarne, som de uppsatte mot murarne, krossades väl
af de stora fällbommar, dem svenskarne nedsläppte, men de lyckades
till slut spränga porten. Nöden var då så mycket större, som
befälhafvaren brutit sin ena fot och derför var ur stånd att leda
försvaret. Då tog fru Emerentia raskt befälet. Hon lät knekthustrurna
fylla hvalfvet med en hop kar, tunnor och annat skräp samt derpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
