Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLSKA KRIGET.
243
FÖRHÅLLANDET TILL TYSKA RIKET.
Då började genast angreppet. Från holmar i Dünafloden och
kringliggande höjder började kanonerna spela. Öfver tusen kulor
om dagen, stundom hundra i timmen, inkastades i staden; två af
hörnfästena fingo deraf svåra skador, bröstvärnen genomborrades och
af stadsportarne nedsköts. Konungen lät nu fylla vallgrafven
med risknippor och företoy en stormlöpning, men utan framgång.
En liten polsk här, som ämnade undsätta staden, nödgades till
återtåg. Belägringen pågick imellertid med ökad kraft. Från sina
framflyttade förskansningar sköto svenskarne granater, hvilka slogo
ned på stadens gator och ofta gjorde förödande verkan, ja till och
med fögo genom en af kyrkorna, medan folket der var samladt till
gudstjenst. En ny uppfordran från konungen blef dock utan svar.
Ännu en stormning försöktes, men de stormande sprängdes i
luften af minor, dem stadsboarne anlagt. Svenskarne gräfde sedan
ock minor, hvilka utsträckte sig under stadsmurarne; på
löpgrafvarne arbetades med ifver, man såg till och med Gustaf Adolf och
Karl Filip sjelfve gripa till spaden. Konungen utsatte sig då
esomoftast för lifsfara; en gång sköts vid hans sida en man, hvars blod
stänkte upp på konungens kläder; en annan gång kom en
styckekula susande fram genom konungens tält tätt förbi hans hufvud.
Det lyckades slutligen svenskarne att med risknippor fylla en
del af vallgrafven och sedan tränga fram så nära under vallen, att
de kunde anlägga skanskorgar på sjelfva bröstvärnet. För att förstöra
svenskarnes långt framskridna minor gräfde stadsinvånarne sjelfve
sådana, och det fördes häftiga strider under jorden, då de
fiendtliga minorna möttes. Efter en ursinnig kamp lyckades ändtligen
svenskarne att bemäktiga sig ett af stadens fästen. Konungen
skickade då för tredje gången en trumpetare för att uppfordra staden.
Svaret blef denna gång mer undfallande; efter några dagar öfverlemnade
sig staden åt konungen, sedan belägringen varat 5 veckor. Riga fick
behålla sina förra friheter och erhöll äfven rätt att skicka
fullmäktige till de svenska riksdagarne. Invånarne aflade slutligen trolietsed
till Sveriges konung och mottogo en svensk ståthållare.
Krigets fortsättning. Nya planer.
Under hösten 1621 eröfrade Gustaf Adolf Mitau, fullbordade
Liflands eröfring och inbröt följande året i Kurland. Sedan afslöts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
