Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLSKA KRIGET.
245
FÖRHÅLLANDET TILL TYSKA RIKET.
skarne i det inre af Preussen; de vunno under Herman Wrangel en
seger vid Gurzno och angrepo det fasta Thorn.
Under tiden förföljdes den slagne Kristian in i hjertat af sitt
eget land. Den kejserliga hären under Wallenstein öfversvämmade
förhärjande hela den jutska balfön. Kristian slöt nu med sina
besegrare en förödmjukande fred i Lübeck, då han återfick sina af
fienden besatta provinser, men lofvade att ej vidare inblanda sig i
striden. Gustaf Adolf hade, för att inleda en godvillig
öfverenskommelse med kejsaren och framställa sina egna yrkanden, äfven
skickat sändebud till detta fredsmöte, men de blefvo derifrån
öfvermodigt bortvisade.
Åt Wallenstein tilldelade nu kejsaren hertigdömet Mecklenburg,
hvars förra innehafvare, Gustaf Adolfs fränder, afsattes och
förjaga-Den mäktige Wallenstein, som redan kallade sig »kejserlig
amiral öfver det Baltiska hafvet», gjorde ingen hemlighet af, att han
ämnade förödmjuka Sverige, den enda protestantiska makt, som
numera trotsade kejsaren. Han hade före fredsslutet med Danmark
sökt eröfra hansestaden Stralsund för att deraf sedan göra en
örlogshamn mot både Sverige och Danmark; men staden höll sig,
understödd af Gustaf Adolfs och till en del äfven konung Kristians
hjelpsändningar. På eget bevåg skickade han nu äfven till Sigismund
en hjelphär af 10,000 man. Denna här förenade sig också, utan
att svenskarne kunde hindra det, med de polska trupperna.
Svenska härens hufvudstyrka drog sig nu tillbaka i god
ordning; men en ryttartrupp, vid hvilken äfven konungen befann sig,
stannade efter till trossens betäckning. Vid Stuhm uppnåddes denna
lilla styrka af fiendens förtrupper, och det kom till en strid,
hvarunder de svenska ryttarne så hårdt ansattes, att de nödgades vika
och dervid lemnade tio läderkanoner i sticket. Men då nu
undsättning anlände från hufvudhären, återvände de vikande mot fienden,
hvilken efter en het strid slogs tillbaka, så att svenskarne ostördt
kunde fortsätta sitt återtåg. Konungen sväfvade under denna strid
två gånger i lifsfara. Midt under det hetaste vapenskiftet fattade
en fiendtlig ryttare tag i hans bälte för att draga honom med sig;
Gustaf Adolf viftade hastigt bältet öfver sitt hufvud och kom
på det sättet undan, men förlorade dervid sin hatt, hvilken fördes
som segertecken till Wien. En stund derefter grep en annan af de
fiendtlige ryttarne honom i armen med sin ena hand, under det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
