Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKA KRIGET.
263
Med vanlig snabbhet inbröt Torstensson derpå i Mähren; han
hotade Wien och var nära att taga kejsaren sjelf till fånga. Men
helt oväntadt bröt han åter upp mot norr genom Schlesien och
Nordtyskland: det gälde nu Danmark, som han af svenska rådet
fått befallning att anfalla. Han tågade in i Holstein och Slesvig,
der han redan vann en lysande framgång, innan de kejserlige kommo
sig före att följa honom efter. Segerrik drog han från detta
fälttåg genast åter in i Tyskland, förstörde vid Jüterbogk i
Brandenburg en stor del af den kejserliga armé, som ämnat innesluta honom
i Danmark, och bröt sedan in i Böhmen för att »antasta kejsaren i
hjertat och tvinga honom till fred.»»
Vid Jankowitz i mellersta delen af nämnda land stod (1645)
en afgörande drabbning. Kejsaren, som sjelf befalt den, hade
infunnit sig i Prag för att på närmare håll bevittna sin härs
förmodade seger, hvilken jungfru Maria förmentes hafva bebådat honom i
en dröm.
Han fick imellertid i stället underrättelse om ett
förkrossande nederlag. Torstenssons helsotillstånd hade för tillfället så
förbättrats, att han kunde sitta till häst och sjelf leda striden, »det
blef ett svåra hårdt och blodigt träffande», skref han sedan sjelf,
dess like skall man ej på länge se». På svenska sidan utmärkte
sig Wittenberg, pfalzgrefven Karl Gustaf och den unge Rutger von
Ascheberg. Den kejserlige öfverbefälhafvaren sjelf, fem generaler
och åtta öfverstar tillfångatogos; fiendens artilleri och tross föll i
svenskarnes händer.
Nu bröt Torstensson åter in i Mähren. Förskräckelsen gick
före hans vapen; fästningar uppgåfvos nästan utan svärdsslag, och
befolkningen flyktade i massa. Den fiende, hvilken tio år förut
kurfursten af Saxen åtagit sig att fördrifva ur Tyskland, utvecklade
inom kort sina fanor framför kejsarens hufvudstad. Sjelfva den
skans, som försvarade den öfver Donau till Wien ledande bryggan,
föll i svenskarnes händer. Men just vid denna tid nödgades
Torstensson af sin tilltagande sjuklighet att nedlägga befälet, hvilket
sedan öfvertogs af Karl Gustaf Wrangel. Väl måste svenskarne
upphäfva Wiens belägring; men Wrangel upprätthöll dels på egen
hand, dels i förening med fransmännen de svenska vapnens
öfvermakt i Tyskland, så att man till slut kunde vinna det länge
åsyftade ändamålet
en hederlig fred.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
