Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
STORHETSTIDEN,
fred fick Sverige följande besittningar: Vor-Pommern med öarna
Rügen och Usedom, vestligaste delen af Hinter-Pommern med ön
Wollin, Wismar med ett litet kringliggande område samt
biskopsstiften Bremen och Verden: dessa områden skulle dock innehafvas
under tysk länshöghet och Sverige för dem ega tre röster på tyska
riksdagen. Dess utom skulle svenska styrelsen erhålla 5 millioner
riksdaler till krigsfolkets aflönande; deraf efterskänkte imellertid
sedan drottningen största delen.
Genom dessa fredsslut och sina vapens segrar hade nu Sverige
blifvit ett af Europas mäktigaste riken. Dess besittningar voro så
utbredda kring Östersjön, att stolta planer till att förvandla detta
haf till »en svensk insjön lätt kunde uppstå och ej saknade utsigter
till framgång. Men i och med sin nya maktställning fick Sverige
äfven starka fiender, och storhetsdrömmarne ledde för en tid rikets
kraftutveckling på villospår.
Kristinas förmyndarstyrelse.
De styrande.
Efter Gustaf Adolfs död hemsände Oxenstjerna ett förslag till
styrelsens ordnande, hvilket af konungen i lifstiden blifvit gilladt
och nu äfven af ständerna antogs på 1634 års riksdag. Enligt
detta skulle under drottningens minderårighet styrelsen föras af de
fem höga riksämbetsmännen.
I sjelfva verket var Axel Oxenstjerna ledande mannen i den
inre styrelsen, liksom han var själen i rådslagen om de utländska
företagen under denna Sveriges ärofullaste tid. Han var en hög,
kraftig gestalt med gammaldags svenskt allvar i anletsdrag, lynne
och seder. Med orubbligt lugn och mogen öfverläggning förberedde
han styrelsens beslut, liksom han ock sedan med fasthet vakade
öfver deras utförande. Betecknande var Gustaf Adolfs yttrande till
honom: »Om icke min hetta satte lif i eder köld, skulle allt
sammans stelna och stanna af», hvarpå Oxenstjerna svarade: »Om icke
min köld svalkade eders majestäts hetta, så skulle eders majestät
redan hafva brunnit upp». Sjelf ett föredöme af redligt nit, kräfde
ban ock ordning och drift af sina underlydande. Lefvande stod för
honom öfvertygelsen om den enskildes pligt att egna sina krafter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
