Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
STORHETSTIDEN.
Den inre styrelsen.
Midt under krigens stormar vidtogos af förmyndarstyrelsen
omfattande åtgärder för att bygga vidare på den samhällsordning, som
närmast föregående regeringar grundat, och åter upphjelpa rikets
genom ofreden förstörda välstånd.
Särskilda ämbetsverk, stälda under ledning af någon bland
riksämbetsmännen eller de andra rådsherrarne, vunno genom 1634 års
regeringsform stadga och utbildades vidare. Vid sidan af den äldre
hofrätten inrättades Göta hofrätt med säte i Jönköping och med ett
riksråd till president; redan Gustaf Adolf hade (1630) grundat en
särskild hofrätt för Lifland i Dorpt. Riksmarsken blef president i
krigskollegium, riksamiralen i amiralitetet, riksskattmästaren i
räknekammaren eller, som det ock kallades, kammarkollegium. Vigtigast
blef dock det under rikskanslerens ledning stälda kansliet, hvilket
beredde alla ärenden till föredragande inför regeringen, uppsatte
vigtigare afgående skrifvelser och ombesörjde förhandlingarna med
utlandet. Bergskollegium och kommerskollegium voro två andra
ämbetsverk, hvilka inrättades för vård om bergverken och handeln.
Ortstyrelsen ordnades derigenom, att länsindelningen blef stadgad
och fullt genomförd. Det egentliga Sverige indelades i 11 län,
hvilka efter hand ökades till 16, hvartdera styrdt af en landshöfding.
Stockholm var från början ett område för sig, styrdt af en
öfverståthållare; i detta ämbete utmärkte sig synnerligen Klas Fleming,
under hvars ämbetsutöfning Norrmalm och Södermalm började blifva
ordnade stadsdelar. Finland uppdelades i 5 län. Öfver detta land
var Per Brahe någon tid gubernator, då han utmärkte sig genom
en vis och kraftig styrelse, så att »grefvens tid» länge hos invånarne
lefde i älskadt minne. Lifland och Ingermanland hade i början en
gemensam, senare hvar sin, generalguvernör; det senare landet,
hvilket genom krigets härjningar och naturlig ofruktbarhet var i
jämmerligt tillstånd, begagnades som förvisningsort för förbrytare.
Svenska hören ansågs vid denna tid, ej utan skäl, som den
förnämsta i verlden; i sjelfva verket funnos ej i hela Europa så
krigsöfvade, så segervana trupper. Äfven antalet af krigare var
betydligt: vid tyska krigets slut stodo omkring 100,000 man i vapen
under svenskt befäl. Af dessa var imellertid flertalet utländingar;
en del af dessa trädde för alltid i svensk tjenst samt belönades till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
