Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
STORHETSTIDEN.
de lifländska ombuden; en annan gång blef lifländaren Patkull,
hvilken vältaligt framförde sina ståndsbröders klagan, väl beredvilligt
afhörd, men ådrog sig för sina ord konungens onåd. Hastfer lät
våldsamt upplösa lifländska landtdagen, hvarefter några bland dennas
medlemmar, till hvilka äfven Patkull slutit sig, instämdes till
Stockholm. De anklagades här som majestätsförbrytare och dömdes till
döden, hvilket straff dock sedan förvandlades till 6-årigt fängelse.
Patkull rymde, innan ännu hans dom blifvit afkunnad, men dömdes
frånvarande till döden. Han flydde nu till konungen af Polen,
föreställande denne, hurusom Lifland genom dervarande adels
missnöje med svenska styrelsen lätt skulle kunna förmås till affall. Han
bidrog sålunda väsentligt till utbrottet af det stora krig, som under
Karl XII:s tid förhärjade norden.
Men om svenska styrelsen i detta landskap ådragit sig adelns
bat, så förvärfvade hon på samma gång rätt till den hårdt betryckta
allmogens evärdliga tacksamhet. På alla till kronan hemfallna gods
blef den i detta land ännu rådande lifegenskapen genast afskaffad.
Konungen uppmanade äfven adeln att, hvar för sig, afskaffa den på
sina gårdar, emedan den »sträfvar mot den kristna kärleken, hindrar
ömsesidigt förtroende mellan herrar och underlydande samt förtager
all lust till inflyttningar i landet». Till slut hotade han att, om
adeln visade tredska eller olydnad, genast af egen myndighet frigifva
bönderna äfven på adelsgodsen.
Det kungliga enväldets anspråk uttalades allt starkare och
oförtäcktare. På riksdagen 1689 granskades rådets protokoll för
förmyndartiden, och ständerna funno sig föranlåtna att högtidligen
ogilla sådana uttryck, som ej stodo i samklang med de nya åsigterna.
Professorerna vid universiteten fingo befallning att hos ungdomen
eftertryckligt inskärpa läran om konungens envåldsmakt. I 1693 års
riksdagsbeslut intogs genom kungliga kansliets försorg, utan att
ständerna derom ens öfverlagt, det uttrycket, att konungen vore ven
envålds-, allom rådande och bjudande suverän konung, den ingen
på jorden är för sina gerningar ansvarig, utan har makt att efter
sitt behag och som en kristlig konung styra och regera sitt rike».
Men ehuru det obegränsade enväldets laglighet sålunda kunde
ifrågasättas, underkastade man sig det utan motstånd, emedan det fördes
af en kraftig hand och till rikets båtnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
