- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
327

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARL XII.
327
enrum
lararen vid alla tillfällen inprägla, att, fastän prinsen är konungason
och arffurste till ett stort rike, så bör han dock ödmjukt erkänna
detta som en särdeles Guds påd och välgerning och beflita sig om
de kristliga dygder som ock nödiga kunskaper, som göra honom en
så hög börd värdig och till en så hög kallelse skicklig. Prinsen
bör lära besinna, att Gud den högste, som sätter konungar af och
till, en gång skall efterfråga, huru sådana till krona och spira födda
nenniskor vårdat, hvad de om händer haft, så att de icke till eget
förderf och andras förtryck missbrukat den makt, som Gud dem
förlänat »
Karl sörjde sin moder så djupt och häftigt, att han kort efter
hennes begrafning öfverväldigades af en hetsig feber; Nordenhjelms
kort derpå följande död gick honom ock hårdt till sinnes. Från
den tiden slöt han sig närmast till sin fader. Kort före sin död
hade Karl XI i
ett långt samtal med sin son, åt hvilken
han anbefalde sina trogna tjenare, särskildt statssekreteraren Karl
Piper, hvilken hädanefter blef Karls förtrogne.
Enligt den aflidnes testamente skulle enkedrottningen Hedvig
Eleonora, Karl XII:s farmoder, förestå förmyndarstyrelsen, tills
konungen hunnit myndiga år. Men ständerna, som sammankallats till
bevistande af Karl XI:s begrafning, gingo utan svårighet in på adelus
begäran, att den femtonårige konungen genast skulle förklaras
myndig. Piper, som nu utnämndes till grefve, var vid detta besluts
genomdrifvande synnerligen verksam; han blef ock sedan den mest
betydande mannen i rådet. Karl lät imellertid, så ung han än var,
sina beslut ej bestämmas af någon, utan uttalade dem med
brådmogen sjelfständighet, sedan han först stillatigande afbört sina
rådgifvares utlåtanden. Med fasthet tillbakavisades adelns anhållan om
eftergift i reduktionen. Trots rådets enhälliga afstyrkande förordnade
han, att tortyren, eller den då allmänt gängse seden att med
pinomedel aftvinga anklagade bekännelse, skulle afskaffas. Då den gamle
Bengt Oxenstjerna ifrigt afrådde ett redan beslutet förbund med
Frankrike, svarade honom den unge konungen helt kort: »Jag har
sagt er min mening, och det är jag, som gör traktaten.»
Karlsystra ungdomsmod röjde sig i halsbrytande upptåg
och krigslekar, i hvilka Arvid Horn, drabanteruas befälhafvare,
deltog som hans förtrogne stallbroder: de jagade björnar med trägaffel,
höllo sjöbataljer med bandsprutor, företogo lifsfarliga ridter och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free