Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII.
329
hår och i sin hållning ett uttryck af djerft, befallande trots. Från alla
nöjen tog han vid krigets utbrott farväl och förde sedan den stunden
soldatens stränga lefnadssätt: han sof i tält, åt manskapets grofva kost och
drack endast vatten; peruken, annars en sedvanlig prydnad under denna
tid, blef af honom bortlagd. Karl gick, liksom hans drakanter, klädd
i en blå rock af groft kläde med stora mässingsknappar och gula
uppslag samt bar kring lifvet ett gult bälte, hvarvid hängde hans
långa värja. Han bar benkläder af gult skinn samt höga kragstöflar,
hvilka gingo upp till knät och voro försedda med långa sporrar.
Sådan gick han i spetsen för sin bär att möta fienden, der faran
var störst.
Framgångens tid.
Först drog Karl mot Danmark. En svensk flotta af 48 skepp
förenade sig med en jämnstark engelsk-holländsk, utan att danska
sjömakten dervid något kunde företaga: större och starkare flottor
hafva hvarken förr eller sedan visat sig i Sundet. Åtföljd af 100
skånska fartyg, hvilka förde en del af de landtrupper, han hunnit
samla, besteg Karl (den 4 aug. 1699) en jakt och styrde rakt inot
Själland. Då landstigningen skulle företagas (i närheten af Helsingör),
sprang han med otåligt hjeltemod från fartyget ned i vattnet, oaktadt
det räckte honom upp under armarne; Piper och Wachtmeister
kastade sig efter honom; samtliga soldaterna gåfvo sig ock ned,
bärande sina gevär öfver hufvudena, och gjorde ett hurtigt anfall
mot de på stranden uppstälda danskarne, hvilka skyndsamt togo till
flykten. Svenskarne slogo nu läger och gjorde min af att tåga mot
Köpenhamn. Förskräckt vid annalkandet af denna fara, slöt konung
Fredrik i Traventhal genast fred med hertigen af Holstein, hvilken
lemnades i orubbad besittning af sitt land; svenska hären utrymde
derpå genast Danmark. Karl hade i sitt läger hållit allvarlig
krigstukt och bemött invånarne med mildhet. De danske bönderna gåfvo
hären ock riklig tillförsel samt yttrade till konungen: »I gören oss
intet ondt, ty I ären vår fromma Ulrikas son», bvartill konungen
svarade: »Hvad jag gjort, har jag varit tvungen till. Men nu
kunnen | vara försäkrade om, att jag från denna dag skall vara eder
konungs uppriktigaste vän.»
I spetsen för en liten här, som utgjorde något öfver 8,000
man, afseglade han derpå för att möta ryssarne, hvilka med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
