Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII.
335
uppgiften före att för alla tider bryta Rysslands för Sverige, ja för
hela Europa hotande öfvermakt. Men han hade efter sina i Polen vunna
framgångar hemskickat till Sverige flere bland sina erfarnaste
generaler, bland dem Arvid Horn och Magnus Stenbock; de, som
qvarstodo vid hans sida, voro till stor del oerfarna män; bland dem
vann i synnerhet Rehnsköld, en tapper, men öfverdådig och obetänksam
officer, konungens förtroende, till objelplig skada för det annars så
djupt och skickligt planlagda företaget.
Motgångens tid.
Då Karl nalkades, framstälde tsaren i början fredsanbud, men
utan verkan. Franska sändebudet uppmanade Karl att antaga dem,
men han svarade: »Detta är icke tsarens allvar; han vill blott inbilla
verlden, att det är han som önskar fred och jag som vill ha krig».
Peter beredde sig imellertid till ett storartadt motstånd. Dag och
natt arbetade han på sina härars utrustning: från alla landsändar
af det stora riket uppbådades folk och insamlades krigsförråd;
gamla befästningar iståndsattes och nya uppfördes. Hos manskapet
ingöts en strängare disciplin, och skickliga befälhafvare, som under
kriget bragt sig upp, öfvertogo ledningen af krigsrörelserna.
Drifvande ryssarne framför sig, bröt Karl med något öfver
30,000 man från Polen in i Litthauen. Vid Holovzin i sistnämnda
land vunno svenskarne (1708), nästan blott genom ett kraftigt
bajonettanfall, en rätt betydande seger; derefter öfvergingo de Dniepr
och tågade fram till Mohilev. Här väntade Karl en månad orolig
på Lewenhaupt, hvilken ännu qvardröjde i Lifland, emedan det bref,
som kallade honom till hufvudhären, för sent kommit honom till
handa, Tåget gick sedan mot Smolensk; men då Karl fann, att
han på denna väg (sedan beträdd af Napoleon) svårligen kunde
komma till Moskva, tog han vägen åt Ukrajne för att förena sig
med Masepa och tatarerna. Masepa, som redan genom Karls långa
dröjsmål blifvit tveksam, fick imellertid dess utom klent understöd af
sitt folk; hans hufvudstad intogs slutligen af tsaren, och han sjelf
kom derefter, mer som flykting än som bundsförvandt, till svenska
lägret. Lybeckers företag mot Petersburg hade under tiden i grund
misslyckats. Lewenhaupt, som nu ändtligen satt sig i rörelse mot
det inre af Ryssland, bestod vid Liesna en fruktansvärd strid mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
