Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
GUSTAVIANSKA TIDEN.
Följande morgon företedde sig anblicken af en gruflig förödelse:
viken var betäckt med spillror, skrof af ryska krigsskepp drefvo
omkring med kölarne i vädret; några af de på grund fastnade
skeppen, hvilka antändts af ryssarne sjelfva, visade ännu här och der
sina rykande, förkolade qvarlefvor. På enskilda ställen gjorde
fienden ännu på morgonen ett svagt motstånd, men vid kl. 10 på
förmiddagen hade elden fullkomligt upphört.
Svenskarne hade nu vunnit en fullständig seger. Ryssarne
förlorade 53 fartyg, deribland sjelfva amiralskeppet, i hvars kansli
man fann en order till prinsen af Nassau att efter den förväntade
segern gå löst på Åbo för att underlägga sig Finland och
samtidigt skicka en del af flottan mot Stockholm. Af de eröfrade
skeppen sattes 26 i tjenstbart skick, bland dem ett, som af ryssarue
kort förut blifvit taget under Viborgska gatloppet). Dess utom togo
svenskarne 643 kanoner, en mängd fanor och standar, ja till och
med den stora kejserliga flaggan, hvilken blott skulle brukas i
kejsarinnans närvaro eller vid lysande sjösegrar. Under slaget togos
öfver 2,000 ryssar, bland hvilka voro många officerare, till fånga:
många af fienderna hade sökt sin räddning på närliggande öar och
skär, der de efter slaget småningom uppfångades; på en enda af
öarna fann man sålunda icke mindre än 3,000 soldater med 40
officerare. Ryssarnes förlust af krigsfolk uppskattades till öfver
14,000 man.
i Petersburg höll man just på att med jubel fira en segerfest
med anledning af sjöstriden i Viborgska viken, då underrättelsen
kom om det lidna nederlaget och ryska skärgårdsflottans förstöriny.
Men i Stockholm öfvergick man från missmod till segerjubel, och
hänförelsen för konungens person flammade åter upp.
Under krigets fortgång hade händelser inträffat, som gjorde både
Gustaf och Katarina benägna att vända sina planer åt andra håll,
ja till och med att för sådant ändamål sammansluta sig i förbund med
hvar andra. Slaget vid Svensksund bidrog ytterligare till påskyndande
af freden, hvilken afslöts (den 14 aug. 1790) i Värälä, en gård
vid Kymmene älf, då allt återstäldes på samma fot som före kriget.
Sverige gick således ur den treåriga striden utan landvinning och
hade lidit stora förluster i folk och penningar; men det hade med
ära bestått kampen mot sin mäktige granne, för en tid tillintetgjort
dennes inblandnings- och eröfringsplaner, höjt sig till ökad sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
