Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
GUSTAVIANSKA TIDEN.
inöfva sin son i att uppträda med herskarelater och ingifvit honom
öfverspända tankar om konungadömets helgd; stel högdragenhet och
barnslig inbilskhet röjdes också tidigt hos prinsen. Derimot öfvade
hans lärare Rosenstein på honom ett godt inflytande, i det denne
hos honom inplantade pligttrohet och sedligt allvar. Vorden konung,
lefde Gustaf Adolf under förmyndarstyrelsen i afstängd enslighet;
genom ständigt hos honom underhållen fruktan för hemliga
anläggningar blef han skygg och sluten. Hans förståndsförmögenheter voro
svaga och klent uppöfvade. Af naturen saknande personligt mod,
hade han dertill blifvit uppskrämd genom intrycket af sin faders
olycksöde och franska revolutionens ohyggligheter; deraf utvecklade
siy hos honom skuggrädsla och frihetshat. Så blef han genom
naturliga anlag och omgifvande förhållandens inflytelse en inbunden,
småaktig, högfärdig och inskränkt furste. »Han kommer att sluta
olyckligt, ty han är dum och egensinnig”, säges Gustaf III hafva
vttrat om sin son. Det må dock icke förnekas, att Gustaf Adolf,
jämte sina bjärt framstickande fel, redan från sin tidiga ålder visade
sig ega ordningssinne, sparsamhet, viljefasthet och sedesamhet -
egenskaper, som under lugnare förhållanden kanske kunnat bereda
honom en aktad plats bland våra konungar.
Inre styrelse.
Ömhet för sin faders minne var för Gustaf Adolf ett utmärkande
drag. Redan under de första dagarne af sin regering återstälde han
dennes stiftelse, svenska akademien, som förmyndarstyrelsen upplöst.
Toll återinsattes i sina ämbeten och blef konungens rådgifvare för
krigsärendena. Några år derefter återvände äfven Armfelt till Sverige,
sedan den öfver honom fälda domen blifvit upphäfd; han afgick
derpå som svensk minister till Wien.
Under sina första regeringsår, hvilka förflöto lugnt och fredligt,
gaf den unge konungen aktningsvärda prof af sina bättre egenskaper.
Han förde ett stilla och indraget lefnadssätt; en gång hvarje vecka
gaf han företräde åt bönfallande; han hade ingen gunstling, men
sökte omgifva sig med nitiska, arbetsamma och framför allt lydiga
tjenare. Bland dessa framstodo i synnerhet den driftige
ämbetsmannen Samuel af Ugglas, hvilken dock i mycket missbrukade
konungens förtroende, samt Mattias Rosenblad, hvilken arbetsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
