Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
GUSTAVIANSKA TIDEN.
>
från sin fordran på landet mellan Torne och Kalix älfvar. Ryssarne
visade under förhandlingarna ett stötande öfvermod och hotade till
och med att inblanda sig i Sveriges inre angelägenheter genom att
understödja Gustaf IV Adolfs son prins Gustaf i dennes anspråk på
svenska kronan. Det blef då för de styrande nödigt att obetingadt
gifva efter. I fredsslutet, som undertecknades den 17 september
1809, afträddes sålunda Finland, Äland och en del af Vesterbotten
intill Muonio och Torne älfvar. Då ryske kejsaren redan lofvat
Finlands samlade ständer att respektera landets religion och gamla
författning, behöfde ej underhandlarne i detta hänseende göra några
förbehåll; på Finlands deltagande i Sveriges statsskuld gjordes inga
anspråk. Derimot framkastade de ryska underhandlarne en rink
derom, att Sverige genom Norges förvärfvande i framtiden kunde
hållas skadeslöst för förlusten af Finland.
Kort efter detta fördrag afslöts med Frankrike freden i Paris,
då Sverige, mot löfte att stänga sina hamnar för engelska skepp,
återbekom Pommern, samt med Danmark i Jönköping, då allt
återstäldes på samma fot som före kriget.
Den bittraste smärta uppfylde svenska folket vid skilsmässan
från Finland, som i öfver 600 år delat ljuft och ledt med Sverige.
Så vanmäktigt och förödmjukadt än riket för tillfället var, drömde
ännu många om möjligheten att i en framtid, då man hemtat krafter
och fått en härförare på tronen, åter rycka Finland ur ryssarnes
händer. Man bar derför förlusten med fattning. Efter hand
förlikade man sig med tanken på skilsmässans nödvändighet och hängaf
sig åt utsigten att genom landets inre förkofran söka en ersättning
för hvad man mist. Skalden Tegnér gaf ett par år efter fredsslutet
uttryck åt folkets stämning i de gripande orden:
O Finland, trohets hem, o borg, som Ehrnsvärd bygt,
nyss, likt en blodig sköld, från statens hjerta ryckt!
En tron sta upp ur kärr, hvars namn vi kvappast vetat,
och kungar böja knä, der våra hjordar betat;
en annan skär vår skörd och upptar klippans jern,
som rodnar utaf harm att smidas till hans värn.
Farväl du svears värn, farväl du hjeltars land!
Se, Bottnens bölja för vår gråt intill din strand.
Välan! En högre makt nationers öden väger;
gråt, Svea, hvad du mist, men skydda hvad du eger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
