- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
463

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARL AUGUST.
463
MORDET PÅ AXEL FERSEN D. Y.
gifvet i små och upprepade doser. I Helsingborg, der han träffade
sin broder, syntes han högst svag och aftärd. Efter några dagars
uppehåll derstädes begaf han sig till Qvidinge hed för att mönstra
der varande trupper. Plötsligt öfverfölls han här af en svindel:
man såg honom en stund vackla i sadeln, under det bästen lopp
med lösa tyglar. Derpå störtade han baklänges ned af hästen; då
hans följe hunnit fram, var han redan sanslös och dog efter några
minuter.
Detta dödsfall väckte hos allmänheten sorg och bekymmer. De
misstankar, hvilka nästan allt sedan Karl Augusts ankomst till
Sverige mer eller mindre förstulet yttrats, uttalades nu högljudt och
började hastigt sprida sig. De närdes ytterligare deraf, att den
liköppning, hvilken hans lifmedikus Rossi, en person, till hvilken
man satte föga förtroende, verkstälde till sammans med några
professorer från Lund, skedde med en oförklarlig brådska och att några
egendomliga företeelser dervid af läkarne ej närmare undersöktes. Nu
afsändes lifmedikus af Pontin och den ryktbare kemisten Berzelius
för att anställa förnyad besigtning; vid återkomsten till Stockholm
afgåfvo de en berättelse, som syntes gifva stöd åt förgiftningsryktena.
Sundhetskollegium yttrade sig medlande, men klagade dock öfver,
att man icke till noggrannare undersökning gömt några af de ädlare
delarne af liket.
I Stockholm rådde en häftig jäsning. Folkmassan var intagen
af hat till de förnäme samt trodde fullt och fast, att deras
anläggningar beredt den älskade kronprinsens död. Statshvälfningens
anhängare, som fruktade att gustavianerna vid ett följande
tronföljareval skulle med framgång verka för prins Gustaf, sökte slå dem med
skräck genom att särskildt mot dem vända allmänhetens förbittring.
Några af hufvudstadens sämre skriftställare tjenade dessa syften
genom att gifva offentlighet åt ryktena om förgiftning och utpeka
vissa personer såsom de sannolika gerningsmännen. I en af
Stockholms tidningar hade blifvit införd en fabel om »räfvarne», i hvilken,
förstucket men igenkänligt, Axel Fersen och grefvinnan Piper
framstäldes såsom de der egentligen varit vållande till kronprinsens död.
Mot dem riktades på grund af detta lömska förtal i synnerhet
folkmassans förbittring.
Ett förfärligt uppträde blef följden häraf. Då prinsens lik
skulle införas i Stockholm för att begrafvas i Riddarholmskyrkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free