Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHAN.
469
-
att mina bemödanden oupphörligt förlamas till följd af någon
hemlig makt, hvaröfver jag är urståndsatt att segra. Jag besvär för
den skull eders maj:t att bevilja mitt afsked eller i vidrigt fall
anförtro mig någon långväga expedition. I slaget vid Wagram (juli
1809) verkstälde han en anbefald vådlig anfallsrörelse, fastän de
derför behöfliga reservtrupperna blifvit hemligen från honom
bortkommenderade. Då han sedan offentligen gaf loford åt det saxiska
manskapet, som han fört i elden, ådrog han sig Napoleons
synnerliga missnöje, i följd hvaraf han måste lemna hären och begifva sig
hem till Frankrike. Imellertid erhöll han kort derpå i uppdrag att
förhindra en af engelsmännen försökt landstigning på holländska
kusten. Mot sin vilja förordnades han derpå af Napoleon att
mottaga ståthållarskapet öfver den af fransmännen intagna kyrkostaten.
Två gånger undanbad han sig detta uppdrag, hvilket var förenadt
med stora svårigheter och faror, men hans anhållan beviljades icke.
Han skulle just inom ett par veckor anträda resan till Italien, då
utsigterna till tronföljden i Sverige öppnades för honom.
Under krigstågen och vid styrelsen af eröfrade områden hade
Bernadotte gjort sig känd för större menniskovänlighet och mera
hänsyn till borgerlig ordning, än fallet var med flertalet af Napoleons
öfriga marskalkar. Äfven inom Sverige var detta hans handlingssätt
bekant och uppskattadt. Derimot hade man här ingen kunskap om den
köld, som rådde mellan Bernadotte och Napoleon. Man gjorde sig
tvärt om förhoppningar om, att mellan dem rådde en nära förtrolighet
och att Sverige i följd deraf skulle skörda stora fördelar.
Napoleon tillät, ehuru ej just med nöje, Bernadotte att mottaga
kallelsen till svensk tronföljare. »Ni blir ej lycklig», sade han till
honom, »svenskarne fordra mer, än en dödlig kan gifva dem. Han
dröjde att utfärda frikännelsen från den trohetsed, prinsen såsom
fransk undersåte svurit, och fordrade i början, att denne dess förinnan
skulle förpligta sig att aldrig bära vapen mot Frankrike. Bernadotte
förklarade vid ett personligt möte med kejsaren, att sådant vore i
strid mot hans blifvande regentpligt, och att han, om kejsaren stode
fast vid en dylik fordran, måste afsäga sig sin nya värdighet. Efter
en stunds tystnad fäste Napoleon på honom en djup blick och
yttrade beslutsamt: »Nåväl, res! Må våra öden uppfyllas!) Han
fordrade imellertid nu, att Sverige fortfarande skulle afbryta all
samfärdsel med England. Prinsen begärde uppskof för att hinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
