Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
DET NYA STATSSKICKETS TID.
bundna sågo icke dess mindre med misshag, att han allt mera
uppenbart skilde sig från deras härar.
Sedan Karl Johan gått öfver Elbe, vände han sig först mot
Lübeck, som för Napoleons räkning försvarades af en garnison,
bestående af danskar och fransmän. Stormstegarne voro redan i
beredskap och svenska hären färdig till anfall, då staden frivilligt
uppgafs af sina försvarare, hvilka erhöllo fritt aftåg. På aftonen
den 5 december intågade svenskarne, helsade med jubel af invånarne,
hvilka i dem sågo befriarne från det franska våldsherraväldet. Två
dagar derefter slog Skjöldebrand i spetsen för två ryttareregementen
genom ett öfverraskande anfall en dansk härafdelning vid Bornhöved;
några dagar senare intågade han i Kiel. Vid samma tid gaf sig den
starka fästningen Glückstadt; man fann här, bland annat värdefullt byte,
öfver 100 metallkanoner, hvilka Karl Johan dock ädelmodigt
återskänkte. Sedan Holsteins eröfring fullbordats, börjades
underhandlingar, och ett stillestånd afslöts. Danskarne erbjödo sig till en
början att afträda Throndhjems stift, hvilket utan svårighet kunnat
med Sverige införlifvas och således för detta land blifvit på visst
sätt fördelaktigare. Men Karl Johan, som ansåg det vara af högsta
vigt, att Danmark förlorade allt fotfäste på den skandinaviska halfön,
afslog detta anbud.
Danskarne försökte i början åstadkomma en folkresning;
Köpenhamns studenter öfverenskommo, på professor Grundtvigs uppmaning,
att sprida sig öfver landet och uppmana hvarje vapenför man till
strid för fäderneslandet. Men snart fann man omöjligheten af vidare
motstånd, helst icke Danmark, såsom fallet var med Sverige, egde
utländska makters understöd. Äfven Karl Johan sökte ernå ett spart
slut på kriget, enär England, som fordrade, att Sveriges krafter
fortfarande skulle brukas i striden mot Napoleon, hotade indraga sina
subsidier, om ej krigsrörelserna mot Danmark snart upphörde. Fred
slöts derför redan den 14 januari 1814 i Kiel, då Danmarks
konung till Sveriges afträdde hela Norge med undantag af Island
och Färöarna, hvilka rätteligen tillhöra detta land, men i ersättning
erhöll svenska Pommern och ön Rügen.
I Norge hade visserligen under de senare åren pågått en
afsöndringsrörelse, under hvars inflytelse detta rike småningom börjat
i någon mon lösa sin gamla förbindelse med Danmark; men
ämbetsmannaklassen, som hade landets förvaltning i sina händer, var öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
