Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XIV JUHAN, HAXS RÅDGIFVARE OCH VÄNNER.
489
Genom riksakten af år 1815 bestämmas närmare de
förhållanden, som äro en följd af Norges förening med Sverige under samme
konung. Tre norska statsrådsledamöter vistas i Stockholm för att för
konungen föredraga ärenden, som röra Norge, och med de svenska
statsråden deltaga i öfverläggningen om de angelägenheter, som angå
båda rikena gemensamt. Sveriges utrikesminister handlägger frågor,
som röra äfven Norges förbindelser med utlandet. Enligt grundloven
eger konungen att öfver Norge sätta en riksståthållare, svensk eller
norrman, hvilken skall i detta rike företräda hans plats. Under
föreningens första årtionden beklädde Essen, Mörner, Sandels och
Platen efter hvar andra detta ämbete.
Föreningen med Norge innebär för Sverige icke egentligen någon
makttillökning och medför så i den inre styrelsen som i förhållande
till främmande makter åtskilliga svårigheter. Så länge Karl Johan
regerade, bevarades dock i det hela samhålligheten mellan de båda
rikena och föreningens löslighet, som under senare tider lagts i
öppen dag, blef åtminstone för utlandet undandold.
Karl XIV Johan, hans rådgifvare och vänner.
Då Karl Johan uppsteg på tronen, hade han redan fylt 54 år, men
ban behöll ännu så väl själens som kroppens krafter oförminskade. Hans
stora anseende hos främmande furstar i förening med hans
fältherrerykte och statsmannavishet bidrog att åt Sverige bereda ett aktadt
rum bland Europas makter. Af kejsar Alexander rönte han
fortfarande trogen vänskap, fastän han icke obetingadt slöt sig till
dennes politik, utan något närmade sig de fria staterna, synnerligen
England. Åt sitt rikes inre styrelse egnade han sig med verksamt
nit; i synnerhet voro försvarsväsendet och finansärendena föremål
för hans omsorger; för den inre samfärdselns utveckling genom
anläggande af kanaler och landsvägar samt näringarnas befordran genom
grundande af yrkesskolor egnade han äfven oaflåtlig uppmärksamhet.
Med sitt lifliga sinne, sin känsla af personlig öfverlägsenhet och
sin vana att befalla tog han gerna sin grundlagsenliga rätt att »allena
styra riket» allt för bokstafligt i anspråk, så mycket mer som han
genom sin erfarenhets rikedom och sitt intagande umgängessätt var
i stånd att öfva inflytande i vidsträckta kretsar. Hans rådgifvare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
