Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTET AF KARL JOHANS REGERING.
511
sen.
gick ut på att tvinga den gamle konungen att afsäga sig regeringen
till förmon för tronföljaren. Denna plan förföll imellertid, enär de
ofrälse stånden visade föga benägenhet för den samma och äfven
inom adeln stor meningssplittring yppade sig. Inom presteståndet
försvarades konungens rådgifvare med framgång af Heurlin, hvilken
här lade i dagen sin ovanliga skicklighet och sakkännedom.
Från förra riksdagen hvilade ett förslag till genomgripande
omgestaltning af statsrådet, medelst införande af
departementalstyrel-Enligt detta skulle statsrådet hädanefter utgöras af 10 personer,
af hvilka 7 skulle vara »departementschefer», nämligen
justitiestatsministern, utrikes statsministern samt cheferna för landtförsvars-,
sjöförsvars-, civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen; i
sammanhang dermed skulle statssekreterare- och hofkanslersämbetena indragas.
Meningen var att för framtiden derigenom göra en inskränkning i
konungens personliga maktfullkomlighet, omintetgöra sidoinflytandet
och öka statsrådets ansvarighet. Sedan förslaget i alla fyra stånden
antagits, blef det utan dröjsmål stadfäst af konungen, som dervid
yttrade: ”Genom dessa grundlagsförändringar blifva
departementscheferna, då de tala i konungens namn, liksom konungen i nationens,
ansvarige för de påbud och författningar, hvilka af dem
kontrasigneras. En sålunda förbättrad ordning skall medföra ökad
verksamhet vid målens behandling och i sammanhang dermed en
oafbruten vaksamhet i deras jämna gång. Regeringens egen verksamhet,
ofta hämmad af statsmaskinens invecklade sammansättning, skall
blifva mera fri, och regenten skall ega den tillfredsställelsen, ban
har rätt att vänta af lagarnes och deraf härflytande författningars
skyndsamma verkställighet.»
Den införda grundlagsändringen i förening med det spända
förhållandet, som rådde mellan regeringen och det i början af
riksdagen rådande partiet, hade till följd, att flere af de förra statsråden
afgingo från sina platser. Bland dem var Mattias Rosenblad, hvilken
nu, sedan han varit tre konungars rådgifvare, vid hög ålder återvände
till det enskilda lifvets lugn, samt Hartmansdorff, hvilken i stället
öfvertog ett presidentämbete. Bland de nya statsråden intog i
synnerhet Heurlin såsom chef för ecklesiastikdepartementet en
framstående plats.
Önskligheten af en ny riksdagsordning och af ståndsindelningens
afskaffande hade sedan länge varit bragt på tal. Redan 1830 hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
