Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTET AF KARL JOHANS REGERING.
513
Efter 17 månaders samvaro upplöstes denna märkvärdiga
riksdag (juni 1841). Det trontal, hvarmed konungen afslöt den samma,
var hållet i försonlig anda och bidrog ej litet att åter stämma
sinnena till hans fördel.
Känslan af stamfrändskap mellan Danmark och de två egentligen
skandinaviska rikena, Sverige och Norge, började vid denna tid mer
och mer göra sig gällande trots skiljaktigheten i deras skaplynne
och minnena af gammal söndring. Man sträfvade efter att
åstadkomma en närmare förbindelse mellan de tre folken, och detta
sträfvande fick namnet skandinavism. Denna rörelse hade sin egentliga
härd vid Köpenhamns universitet; dess syfte var der ingalunda
oegennyttigt, enär man förnämligast hade i sigte att förmå Sverige
att uppträda till Danmarks hjelp i den brytning, som förestod mellan
detta senare rike och Tyskland. Af Karl Johan betraktades ock
de skandinaviska sträfvandena städse med misstro och vunno först
under hans sista regeringsår någon anklang i Sverige. På det
nordiska naturforskaremötet i Stockholm 1842 och ännu mer vid de
danska studenternas lustfärd till Stockholm på våren 1843 gåfvo sig
tänkesätt i denna riktning luft på Aerehanda sätt.
Ännu i sin höga ålderdom fortfor Karl Johan att med
förvånande sjäisspänstighet handlägga regeringsärendena. Under sina
sista lefuadsår hade han vid flere tillfällen den glädjen att mottaga
omisskänneliga prof på undersåtarnes tillgifvenhet; denna visade sig
i synnerhet i hänförelsen vid den jubelfest, hvilken med anledning
af hans 25-åriga regering firades både i Stockholm och i landsorterna.
Kort derefter öfverfölls han på sin 81 födelsedag af den sjukdom,
som lade honom på dödsbädden. Den 8 mars 1844 slöt han sin
skiftesrika lefnad.
»Ingen har fylt en bana liknande min» yttrade han kort före
sin död, och med rätta. Många voro väl de, som genom den stora
revolutionens tilldragelser lyftes från en ringa samhällsställning upp
till tronens höjd, men endast han bibehöll sig der till slutet. Och
det är ingen tillfällighet, att så skedde. Han hade med obefläckadt
rykte genomgått revolutionens hvirfvel och i regelrätt gradföljd stigit
till det upprörda samhällets äreställen. Hans ande hade utvecklats
i bredd med händelserna: genom att på nära håll se följderna af
folkyra och omstörtningar hade han lärt sig skatta lagbunden
ord-Sjögren, Svensk hist. läsebok.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
