Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Salmer och andliga sånger - Morgon- och aftonsalmer - 16. Aftonsalm (Gud, lär mig dock besinna) - 17. Aftonsalm (Nu denna dag förliden är)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om flere eller färre
åt mig du mätte ut,
de likna dock, o Herre,
en flyktad dröm till slut.
Si, jordens släkter falla
som stoft till jorden ner:
hur äro de dock alla
en skugga och ej mer!
De fika, de arbela,
betänka ej sitt fall;
de samla och ej veta,
ho det anamma skall.
Hvarvid kan jag mig Irygga?
På dig för tröstar jag
och lägger glad till rygga
min väg för hvarje dag.
En gäst, lik mina fäder,
jag föres vid din hand
och gränsen snart beträder
till mina fäders land.
(Sv. salmb. n.r 448.) J. O. Wallin.
17. Aftonsalm.
Nu denna dag förliden är:
jag dig, o Gud, mitt lof hembär
för all den nåd, jag njutit har
så denna dag som alla dar.
Men ack, förlåt, hvad, glömsk och svag,
jag brutit mot din helga lag,
och låt mig nu och allan tid
förnimma, att du är mig blid.
Uti din hand med tro och hopp
befaller jag min själ och kropp;
uti ditt namn jag somnar in,
förnöjd och viss, att jag är din.
Din helge ängel blifve när
och drifve frän mig satans här,
beskärma mig för Kristi skull;
var mig, ditt barn, en fader huld!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
