Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 43. Vårt land, vårt land, vårt fosterland - 44. Hell dig, du höga Nord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43.
Vårt land, vårt land, vårt fosterland!
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand
mer älskad än vår bygd i Nord,
än våra fäders jord.
Vi älska våra strömmars brus
och våra bäckars språng,
den mörka skogens dystra sus,
vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
allt, allt, hvad här som syn, som sång
värt hjärta rört en gång.
Här är oss ljuft, här är oss godt,
här är oss allt beskärdt;
hur ödet kastar än vår lott,
ett land, ett fosterland vi fått;
hvad finns på jorden mera värdt
•att hållas dyrt och kärt?
Din blomning, sluten än i knopp,
skall mogna ur sitt tvång;
se, ur vår kärlek skall gå opp
ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,
och högre klinga skall en gång
vår fosterländska sång.
J. L. Runeberg.
44.
Hell dig, du höga Nord!
Hell dig, vår fosterjord!
Kraft och mod,
lif och blod
vi offra för din ära! :,:
Hell dig, du fria strand!
Hell dig, du hjältars land I
Enighet,
trofasthet
är dina söners lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
