Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 63. Sten Sture d. y. (Herr Sten, den unge Sture) - 64. Dalkullands visa om Gustaf Vasa (Hvar markens ros skall vissna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När slagen han låg på båren
och yrsnön lekte i såren,
:,: de sina han blidt såg an: :,:
»Hvi blek nen I, män, för döden? —
Friskt mod! Ty när störst är nöden,
nog finner väl Gud sin man.» :,:
Edvard Bäckström.
G4. Dalkullans visa om Gustaf Vasa.
Hvar markens ros skall vissna,
hvar sommar följs af höst;
men aldrig dör den bilden,
som bor i folkets bröst.
I våra berg och dalar
han lefver ännu kvar,
den kungen, som oss alla
har älskat som en far.
Han gick i våra skogar,
ban tröskat på vår strand,
han hvässat våra pilar,
han lossat våra band.
Hur skön är kungatronen 1
Den trotsar stormars hot,
när så i folkets kärlek
den har sin fasta rot.
Hur skön är kungaspiran,
en himmelsk stråle lik,
när till de ringas kojor
den tränger hugnerik.
Hur skön är kungagrafven,
när den, som bor däri,
har lämnat kvar ett minne,
som skall välsignadt bli!
C. V. Böttiger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
