Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 68. Karl XII vid Holofzin (Kung Karl med blixt och dunder stod) - 69. Sinclairsvisan (Sist när på ljuflig blomsterplan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hjälten drog med eldigt sinn’
igenom flodens vågor.
Han stormade i lägret in
och löste stridens frågor.
Med honom följde tappra män,
och mången krigets bäste vän
gick uti storm och lågor.
Kung Karl med sina gossar blå
slog hårdt som Tor med hammar.
Så gladeligt de gingo på
emellan trädens stammar.
Främst skallar gardets hurrarop,
det följer dalamännens hop
med hjältemod, som flammar.
Kung Karl på denna dagen stod
en sol på bragdens himmel.
Den solen nedergick i blod,
sen blef ett stjärne-vimmel;
men vandraren i nattens frid
på fjällen sett vid morgontid
kung Karl på silfverskimmel.
Gustaf Nyblaeus.
69. Sinclairsvisan.
Sist när på ljuflig blomsterplan
jag mina lam utförde
och satte mig, som jag var van,
där jag bäst lärkan hörde,
så kom till mig en gammal man,
beprydd med silfverhåren;
han såg mig ganska gunstigt an
och hälsade: »God måren!»
»Hör», sade han, »kom, Celadon,
följ med mig litet stycke!
Lägg från dig dina lappris don,
du skall få höra mycke!»
Jag steg strax upp, lad’ flöjten bort,
tog gubben uti handen,
och kommo vi strax innan kort
till obekanta landen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
