Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En solens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svunno, och det kom en ny regnby med tjutande
blåst.
»Pass på storseglet!» skrek Griffiths i styrmannens
öra, medan han själv höll ögonen på kitsens rörelser.
Hon krängde så att läsidans reling låg under
vatten, medan han mätte vindens tryck och iakttog
dess avtagande styrka. Det ljumma havsvattnet med
små fosforescerande blåsor här och där sköljde om
hans ben och knän. Blåsten tjöt ännu högre upp i
diskanten, och varenda vant och stag gav ett vinande
svar, i det Willi-Waw lade sig ännu mer på sidan.
»Ned med storseglet!» skrek Griffiths och sprang
bort till pikfailet, knuffade undan negern som höll
det och kastade av törnen.
Jacobsen utförde samma manöver med klofallet.
Storseglet rasslade ner, och de svarta kastade sig
med skrik och tjut över den slående duken.
Styrmannen, som träffade på en skolkare i mörkret,
slog honom i ansiktet med knytnäven och drev
honom till arbetet.
Stormbyn höll sig lika våldsam, och Willi-Waw
flög fortfarande framåt med sin lilla segelmassa.
De båda männen stodo åter i fören och väntade
fåfängt att det horisontala regnet skulle sluta.
»Det går bra», sade Griffiths. »Regnet kommer
inte att räcka i evighet. Vi kunna hålla den här
kursen tills vi sikta ledfyrarna. Ankra på tretton
famnars djup. Det är bäst att fira ut fyrtiofem en
sådan natt som denna. Beslå sedan storseglet, vi
behöva det inte.»
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
