Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger jag ingenting till. För resten är jag alkoholist.
Jag har varit sportsman. Jag kunde dyka hundratio
fot i öppna sjön. Jag har satt åtskilliga
amatörrekord. Jag är som en fisk. Jag lärde mig krälsim
av en yrkessimmare. Jag har summit trettio miles
i sjögång. Jag har ett annat rekord också. Jag
har bälgat i mig mera whisky än någon av mina
jämnåriga. Jag skulle kunna stjäla sex pence från
er för att få något att dricka. Och nu till sist
skall jag tala om sanningen för er.
»Min far var amerikanare — från Annapolis. Han
var sjökadett under inbördeskriget. Anno 66 var
han löjtnant på »Suwanee». Kaptenen hette Paul
Shirley. Anno 66 kolade Suwanee vid en ö i Stilla
havet som jag inte vill namnge och under ett
protektorat som inte existerade då och som jag inte
heller vill namnge. I land, bakom en krogdisk, såg
min far tre kopparspikar — fartygsbultar.»
David Grief smålog helt stilla.
»Nu kan jag säga er namnet på kolstationen och
på det blivande protektoratet», sade han.
»Och de tre bultarna?» frågade Pankburn lika
lugnt. »Gå på med det där, för dem har jag i min
ägo nu.»
»Mycket riktigt. De lågo bakom Tyske Oscars
disk i Peenoo-Peenee. Johnny Black hade dem med
sig dit från sin skonare samma natt han dog. Han
hade nyss kommit tillbaka från en lång sjöresa
västerut, varunder han fiskat holothurier och
handlat med sandelträ. Den historien känner hela trakten
till.»
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>