Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skot och tåg, utan han fick också de smutsigaste
och svåraste uppdrag. Upphissad i en
båtsmans-stol skrapade och oljade han masterna. Att skura
däcket eller skrubba det med kalk skaffade honom
ryggvärk och utvecklade de förstörda, slappa
musklerna. Då Kittivvake låg för ankar och hennes
kopparköl skrubbades med kokosnötfibrer av den
infödda besättningen, som dök och gjorde det under
vattnet, skickades även Pankburn ner, då det blev
hans tur, och lika många gånger som någon annan
i arbetslaget.
»Se er i spegeln», sade Grief. »Ni är dubbelt så
stor och stark som ni var då ni kom ombord. Ni
har inte fått en droppe sprit, ni har inte dött, och
giftet är nästan utpressat ur kroppen på er. Det
är arbetet. Det gör större nytta än alla sköterskor
och homme d’affaires. Se här, om ni är törstig, så
/
sug i er det här.»
Med några skickliga snitt av sin massiva slidkniv
skar Grief ett trekantigt stycke skal av en kokosnöt.
Den tunna, svala vätskan, litet mjölkaktig och
jäsande, bubblade upp till brädden. Pankburn
bugade sig, tog den naturliga bägaren, böjde huvudet
bakåt och höll det så tills nöten var tom. Han drack
dagligen ur flera sådana kokosnötter. Den svarte
stewarten, en sextioårig neger från Nya Hebriderna,
och hans medhjälpare, en elva års gosse från
Lark-ön, sågo till att han alltid hade sådana att tillgå.
Pankburn hade ingenting emot tungt arbete. Han
expedierade massor av arbete, skolkade aldrig och’
överträffade alla de infödda sjömännen, då det gäll-
5i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>