Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, det är just det förbannade», jämrade sig
Aloysius. »Jag tror verkligen att jag då inte längre
har lust. Jag förstår nog vart ni syftar. Men jag
ämnar gå på i alla fall och träna mig.»
Den varma, solbrända glöden i Griefs ansikte
tycktes bli ännu varmare. Han räckte ut handen.
»Pankburn, det håller jag riktigt av er för.»
Aloysius grep hans hand och skakade på huvudet
med uppriktig bedrövelse.
»Grief», sade han vemodigt, »ni har verkligen
kuschat mig, ni har verkligen fått bukt med mig och
det för alltid, är jag rädd.»
VI. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>