Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sovereign, var något som man måste hålla på och
gömma till sist. I sina djungellyor slogo troligen
dessa kloka gamla gråskägg sina huvuden
tillsammans och kommo överens om att höja priset på
kopparslantarna, då man gjort sig av med allt det
värdelösa guldet. Vem vet ? Kanske man kunde
narra de underliga vita männen att ge ända till
tjugu tobaksflätor för en sådan där dyrbar
kopparslant.
Vid slutet av veckan blev marknaden flau. Det
var endast ett helt svagt tillflöde av guld. En och
annan penny avstods motvilligt för tio tobaksflätor,
medan flera tusen dollars i silver strömmade in.
På morgonen den åttonde dagen förekom ingen
handel. Gråskäggen hade bragt sin plan till
mognad och begärde tjugu tobaksflätor för en penny.
Enöga tillkännagav den nya taxan. De vita
männen tycktes ta saken mycket allvarligt, ty de stodo
tillsammans och överlade med dämpad röst. Om
Enöga förstått engelska, skulle det ha gått upp ett
ljus för honom.
»Vi ha fått in litet över åtta hundra tusen,
oberäknat silvret», sade Grief. »Och det är ungefär allt
vad som finns. Skogsstammarna längre inåt ön
ha sannolikt fått de andra två hundra tusen. Om
vi komma igen om tre månader, så har nog folket
här nere vid stranden köpt dem tillbaka, och då
är det också slut på deras tobak.»
»Det vore synd att köpa kopparslantar», fnittrade
Albright, »det strider mot mina affärsprinciper.»
»Jag tror att det börjar blåsa landvind», sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
