Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var splittrad och störtat samman ända ner till
havsytans nivå, var ingången till själva kratern, som
utgjorde hamnen. Fuatino liknade alltså en skrovlig
hästsko som öppnade sig åt väster. Och mot denna
öppning styrde nu Skallerormen kurs. Kapten Glass
stod med kikaren i handen och tittade på den karta
han själv gjort och som låg utbredd på kajuttaket
och rätade upp sig med en min som halvt uttryckte
oro och halvt resignation.
»Nu kommer det», sade han. »Feber. Den skulle
inte ha kommit förr än i morgon. Den ansätter
mig alltid svårt, mr Grief. Om fem minuter vet
jag inte till mig. Ni måste manövrera in skonaren.
Stewart! Gör i ordning min koj. Massor av filtar!
Fyll på varmvattensflaskan. Det är så lugnt, mr
Grief, att jag tror ni kan komma förbi det stora
grundet utan att varpa. Låt skutan gå för medvind
och med full fart. Hon är det enda fartyg på Södra
Stilla havet som kan göra det, och jag vet att ni
känner till knepet. Ni kan gå så nära Stora Klippan
som helst, bara ni aktar storbommen.»
Han hade talat fort, nästan som en drucken, medan
hans svindlande hjärna brottades med det
annalkande malaria-anfallet. Då han vacklade bort till
kajuttrappan, blev hans ansikte eldrödt och fläckigt
som om det angripits av någon ohygglig
inflammation eller förmultning. Hans ögon blevo
glasartade och utsprängda, hans händer darrade och han
hackade tänderna av krampaktig frossa.
»Två timmar tills svettningen börjar», stammade
han med en bister grimas. »Så ett par timmar till,
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
