Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av den vittrande lavan gav jordfäste åt krypande,
klättrande slingerväxter och träd — liksom en grön
dimma av grönska. Smala rännilar, som endast
voro förtätad vattenånga, vajade och böljade ner
från en höjd av hundratals fot. Och för att göra
den trollska stämningen ännu fullständigare var
den varma, fuktiga luften tung av den gulblommiga
cassi’ns doft.
Skallerormen ilade fram omfläktad av lätta,
nyckfulla luftböljor. Grief kommenderade livbåten
tillbaka och granskade stränderna genom sin kikare.
Där fanns intet liv. Ön sov gassad av den tropiska
solen. Intet tecken till någon välkomsthälsning.
Uppe på den norra kustens sand, där en skärm av
kokospalmer dolde byn, kunde han se kanoternas
svarta bogar i kanothusen. Vid stranden låg den
främmande skonaren med fören och aktern lika
högt. Ingenting rörde sig ombord eller rundt
omkring. leke förr än femtio yards från stranden lät
Grief ankaret gå på fyrtio famnars djup. Ute på
midten hade han för många år sedan lodat tre hundra
famnar utan att nå bottnen, vilket var vad man
kunde vänta av en sådan väldig krater som
Fuatino. Då kättingen gnisslade och gled ut genom
klysen, varseblev han några infödda kvinnor, yppigt
formade som endast polynesiskorna äro, i
fladdrande åhus och prydda med blommor, strömma
ut på däcket av skonaren vid stranden. Han såg
även — något som de inte sågo — en undersätsig
man smyga sig föröver från kabyssen, hoppa ner i
sanden och dyka in bland de gröna buskarna.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
