Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skonarens långa färd västerut. Han var det enda
levande vittnet, och han visste att de skulle ha dödat
honom, om han ej varit kock. I Noumea hade fem
straffångar slutit sig till dem. Harläpp tilläts aldrig
att gå i land på någon av öarna, och Grief var den
förste utanförstående han hade talat med.
»Och nu ska de döda mig», si ud dra de Harläpp,
»för de veta nog att jag har talat om allt för
er-Men jag är alis inte feg, och jag skall stanna hos er,
herre, och dö med er.»
Faunen skakade på huvudet och reste sig.
»Ligg här och vila dig», sade han till Grief. »Det
blir en lång simning i natt. Den här kocken skall
jag nu ta med mig högre upp i bergen, där mina
bröder leva tillsammans med getterna.»
IV. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>