Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför att det skulle så vara, och kastade bitar till
hunden.
»Jag är rädd att jag inte har vant mig vid den
här enkla matordningen än», suckade han och
gjorde en paus i ätningen. »Konserverna som vi hade på
Skallerormen skulle iag nu kunna lägga in ganska
försvarligt av, men den här smörjan. . .» Han tog
en bit hajkött på ett halvt skålpund och kastade
det till hunden. »Men jag får väl finna mig i den
här dieten, om ni inte snart upphör med
fientligheterna.»
Raoul gav ifrån sig ett obehagligt skratt.
»Jag kommer för att erbjuda er villkor», sade haia
sarkastiskt.
Grief skakade på huvudet.
»Här kan inte bli tal om villkor. Jag har ett
präktigt grepp i håret på er, och jag ämnar inte
släppa taget.»
»Ni tror att ni kan hålla mig kvar i det här
hålet?» utbrast Raoul.
»Ni kommer aldrig att lämna det annat än med
dubbla handklovar.» Grief mönstrade sin gäst med
nästan respektfull min. »Jag har haft att göra förr
med sådana som ni. Vi ha någorlunda rensat
Söderhavet från dem. Men ni är — hur skall jag
säga? — ett slags anakronism. Ni är ett atavistiskt
återfall, och vi måste göra oss av med er.
Personligen skulle jag vilja råda er att återvända till
skonaren och skjuta er för pannan. Det är det enda
sättet att undgå det öde som oundvikligen förestår
er.»
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>