Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde Grief ej se något ännu på en timme, men så
visade sig Skallerormen och styrde kurs mot
rännan. Som förut bogserade de fångna
Fuatinomän-nen i livbåten. Efter Griefs diktamen ropade Mauriri
instruktioner ner till dem, då de långsamt gledo fram’
där nere. Bredvid Grief lågo flera buntar
dynamitstänger, väl sammanknutna och med ofantligt korta
stubintrådar.
Det var mycket folk på Skallerormens däck. I
fören, med gevär i handen, stod en desperado som
enligt Mauriris uppgift var R.aouls bror. I aktern,
bredvid rorgängaren, stod en annan. Den gamla
drottning Mataara var fastbunden vid honom med
ett rep om bägges midja. På andra sidan om
rorgängaren stod kapten Glass bunden vid armen.
Midskepps stod Raoul som vanligt, och med honom var
Naumoo sammanbunden.
»God morgon, mr David Grief», ropade RaouL
»Jag sa’ er ju att ni endast skulle lämna ön med
handklo var på», svarade Grief i dyster ton.
»Ni kan inte döda allt ert folk som jag har med
mig ombord», lydde svaret.
Skonaren rörde sig långsamt framåt, ryckvis, allt
efter som männen i livbåten togo kraftiga årtag,
nu var den nästan rätt under dem. Roddarna
saktade farten, utan att upphöra att ro, men genast
hotade mannen i fören dem med sin gevärsmynning.
»Kasta, Store Broderi» ropade Naumoo upp på
Fuatinospråket. »Jag är full av sorg och vill gärna
dö. Han håller kniven redo att skära av repet, men
ioi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>