Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gyckelmakarna på Nya Gibbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vita män hade visat sig vara utomordentligt klok1
så till vida som att hans eget folk därigenom
bibehållit sig mera livskraftigt, och efter den sista
kryssarens besök hade han fått sin vilja fram i allt, tills
David Grief och Mctavish Orostillaren landstigit
på den öde strand, där den tyska bungalow’n och
barackerna och de olika engelska missionshusen
fordom legat.
Nu blev det krig, falsk fred och ännu flera krig.
Den hoptorkade lille skotten kunde både ställa till
oro och stilla den, och icke nöjd med att vara herre
över stranden importerade han bushmän från
Ma-laita och slog under sig vildsvinsjakten inne i
djungeln. Han brände ned byar tills Koho tröttnade
på att bygga upp dem igen, och då han tog Kohos
äldste son till fånga, tilltvang han sig en konferens
med den gamle hövdingen. Det var då Mc Tavish
bestämde taxan för bytet av huvuden. För varje
huvud av sitt eget folk utlovade han att ta tio av Kohos.
Sedan Koho kommit under fund med att skotten
var en man som höll ord, slöts den första freden.
Under tiden hade McTavish byggt bungalow’n och
arbetarbostäderna, röjt djungelmarken längs stranden
och anlagt plantaget. Sedan hade han givit sig ut
för att stilla oron på Tasmanön, där en pestsjukdom
svarta mässlingen, hade brutit ut och av de
inhemska trollkarlarne skrivits på Grief-plantagets
räkning. Ett år därefter hade han blivit återkallad för
att sätta Nya Gibbon i skick igen; och efter att
ha nödgats betala två hundra tusen kokosnötter i
plikt ansåg Koho det billigare att hålla fred och
i io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>