Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gyckelmakarna på Nya Gibbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värsskott. Han tänkte ett ögonblick på Koho, men
slog ifrån sig den tanken. Worth och Grief hade
tagit med sig skjutvapen, och det var förmodligen
en av dem som sköt på en duva. Wallenstein lutade
sig tillbaka i stolen, smålog, tvinnade sina gula
mustascher och föll i halvslummer. Han väcktes av
Worths upphetsade röst som ropade:
»Ring stor klocka! Ring micke hårdt! Ring av
bara helvete!»
Wallenstein kom ut på verandan tillräckligt
hastigt för att se förvaltaren med sin häst sätta över
gårdens låga inhängnad och galoppera utför
strandsluttningen efter Grief som red alldeles vildt. En
stark knall och rök som steg upp bakom
kokosträden antydde vad som händt. Båthusen och
barackerna brunno. Den stora plantageklockan klämtade
ursinnigt då den tyske residenten sprang nedåt
stranden, och han såg livbåtarna hastigt sättas ut från
skonaren.
Barackerna och båthusen med sina halmtak och
torra som fnöske voro insvepta i lågor. Grief kom
utrusande från köksbyggnaden bärande ett naket
negerbarn vid benet. Huvudet var borta.
»Kokerskan är där inne», sade han till Worth,
»Även hon har mist huvudet. Hon var för tung,
och jag måste ge mig av ut.»
»Det var mitt fel», sade Wallenstein. »Koho har
gjort det. Jag lät honom ta en klunk av Worths
häst-liniment.»
»Han har väl givit sig av till skogen», sade Worth,
i det han kastade sig upp på sin häst igen och
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
