En solens son / 125 (1918) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gyckelmakarna på Nya Gibbon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det gjorde ni kanske, men jag fortsatte.»

»Och Koho slutade», sade Grief.

»Jag ämnar i alla händelser också stanna här»,
sade tysken.

»Jag tänkte att ni skulle följa med mig till
Gu-vutu», invände Grief.

»Det tänkte jag också. Men den här ön hör
delvis till min jurisdiktion, och jag har här burit mig
åt som en komplett narr. Jag stannar kvar och
hjälper till att reparera skadan.»

V.

I Guvutu skickade Grief fullständiga
instruktioner till McTavish med ett arbetarvärvande
segelfartyg som just skulle avgå till Malaita. Kapten
Ward seglade med Underverket till Santa-Cruz-öarna,
och Grief, som lånade en roddbåt och en besättning
svarta fångar av den engelske residenten, for över
sundet till Guadalcanar för att undersöka
betesmarkerna bortom Penduffryn.

Tre veckor därefter passerade han för fulla segel
och med frisk bris korallgrunden och sträckte över
lugnvattnet fram till Guvutus ankarplats. Hamnen
var tom så när som på en liten kits som låg tätt
inpå strandrevet. Grief kände igen Vanda. Hon
hade tydligen nyss kommit in genom Tulagisundet,
ty hennes svarta besättning höll ännu på att beslå
seglen. Då han lade till vid långsidan, räckte Mo

125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>