Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gyckelmakarna på Nya Gibbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting att göra upp. Beror på hur man tar det.
Man skulle också kunna säga att det var uppgjort,
fullständigt uppgjort, innan jag kom dit.»
»Men plantaget, människa? Plantaget?»
»Finns inget plantage. Allt ert arbete under många
år har gått förlorat. Det är som då vi började, då
missionärerna började, då tyskarna började — och
där de slutade. Av hamnpiren finns inte sten på
sten. Husen äro svart aska. Vartenda träd är
nedhugget, och vildsvinen böka upp jamsrötterna och1
bataterna. De där pojkarna från Nya Georgien —*
det var en präktig samling, fem tjog, och de kosta
er en vacker slant. Inte en enda av dem är vid liv.»
Han tystnade och dök ner med handen i en stor
låda under kajuttrappan.
»Men Worth? Och Denby? Och Wallenstein?»
»Det är just om dem jag nu skall berätta. Se hit.»
Mc Tavish drog upp en säck flätad av rishalm
och tömde ut dess innehåll på golvet. David Grief
•ryckte till, ty vad han nu stirrade på var huvudena
av de tre män han lämnat kvar på Nya Gibbon.
Wallensteins gula mustascher hade förlorat sin
martialiska krökning och hängde slappt ner från
över-läppen.
»Jag vet inte hur det gick till», fortfor skotten
likgiltigt. »Men jag förmodar att de gåvo sig in
i skogen efter den gamle djävulen.»
»Och var är Koho?» frågade Grief.
»Han är kvar långt inne i skogen och full som en
kaja. Det var därför jag lyckades komma över
huvudena. Han var för drucken för att kunna stå
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
