Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste vara kronometerns fel — den har väl
förlorat en kugg eller dylikt.» .
Han gjorde ett kort slag bort till relingen och
tillbaka igen och kastade en orolig blick på »Onkel
Tobys» kölvatten. Med ganska stark låringsbris
gjorde skonaren nio à tio knop.
»Bäst att lägga henne bidevind, mr Snow. Låt
henne gå under små segel och kryssa två timmars
slag. Det mulnar, och jag tror inte vi kunna göra
några stjärnobservationer i kväll, så att det är bäst
att vi bara rätta oss efter vädret, ta latituden i
morgon och låta Leu-Leu ligga där den ligger. Så
skulle alla navigatörer i gamla dagar ha gjort.»
Bred i skrovet, med bastanta rundhult, höga
fribord och fyllig, holländsk bog var »Onkel Toby» den
långsammaste, klumpigaste, säkraste och till
narrstreck oförmögnaste skonare David Grief ägde. Den
hade sin trade mellan Banks- och
Santa-Cruz-grup-perna och åt nordväst mellan de enstaka atoller eller
ringformiga korallrev, där hans infödda
handelsagenter samlade torkade kokosnötter, karettsköldpaddor
och då och då en ton pärlmusslor. Då Grief
påträffat skepparen illa ansatt av feber, hade han avlöst
honom och tagit befälet på Onkel Toby på dess
halvårstur till atollerna. Han hade beslutat sig för
att först landa på Leu-Leu, som låg längst bort, och
hade nu förvillat sig på sjön med en kronometer som
krånglade.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>