Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grief som om han läst upp något ur en bok. »Två
kabellängder bred, markerad i norr av tre skilda
kokospalmer och i söder av pandanusträd. Åtta
miles i diameter, en regelbunden cirkel med en ö
alldeles i midten.»
»Det tänkte jag verkligen», medgav Snow.
»Och där öppnar sig inloppet just där det skall..»
»Och de tre palmerna», nästan viskade Snow,
»och pandanusträden. Om det finns en väderkvarn
på ön, är det Swithin Halls ö. Men det är inte
möjligt. Alla människor ha sökt efter den i tio års tid.»
»Hall spelade er ett gement puts en gång, inte
sant?» frågade Grief.
Snow nickade. »Det är därför jag har tagit hyra
hos er. Han ruinerade mig. Det var stöld helt
enkelt. Jag köpte vraket av »Kaskaden» nere i
Sydney för den första avbetalningen på ett testamente
hemifrån.»
»Hon var på väg till Julön, inte sant?»
»Jo, för fulla segel, och om natten. De räddade
passagerarna och posten. Sedan köpte jag en liten
öskonare, och den slukade resten av mina pengar,
och jag måste avvakta testamentsexekutörernas sista
utbetalning för att kunna rusta ut den. Vad gjorde
Swithin Hall — han var i Iionolulu för tillfället
—, jo, han for direkt till Julön. Han hade inte ,de
minsta rättigheter, men då jag kom dit, var skrovet
och maskinen allt som fanns kvar av Kaskaden.
Hon hade haft en präktig silkeslast ombord också.
Och den var inte sjöskadad. Det fick jag sedan veta
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>