Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Gorman och Watson accepterade honom som
den han påstod sig vara. Under hela veckan ansatte
Grief dem med försök att få veta öns longitud.
»Ni vill väl inte att jag skall ge mig härifrån
alldeles redlös», sade han slutligen. »Utan en longitud
kan jag inte alis använda min kronometer.»
Hall skrattade och avslog.
»Ni är en alltför god navigatör, mr Anstey, för
att inte kunna ta er fram till Nya Guinea eller någon
annan hög punkt.»
»Och ni är alltför god navigatör, mr Hall»,
svarade Grief, »för att inte veta att jag när som helst
kan ta mig fram till er ö genom att beräkna dess
latitud.»
Den sista kvällen i land, då Grief som vanligt
var bjuden på middag, fick han för första gången
se pärlorna som de hade samlat. Mrs Hall, vars
entusiasm väckts, hade bedt sin man ta fram
»skön-heterna» och hade tillbragt en halvtimme med att
visa dem för Grief. Hans förtjusning över dem var
uppriktig och likaså hans förvåning över att de
kunnat göra en så rik fångst.
»Lagunen är orörd», förklarade Hall. »Ni såg
själv att de flesta musslorna äro stora och gamla.
Men det är egendomligt att vi funno de flesta av de
dyrbara pärlorna på ett litet grund under loppet av
en vecka. Det var en liten skattkammare. Varenda
mussla tycktes vara full — fjärdedelen var
naturligtvis sandpärlor, men de felfria — de flesta i
den där högen — togos på det lilla grundet.»
Grief kastade en blick på dem och visste att deras
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>