Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lor, och de hålla på att bli moderna nu. De stiga
och fördubblas i värde med varje år.»
Hall ägnade pärlskörden en längre och
noggrannare undersökning, värderade de olika slagen och
adderade summan högt.
»Ni har rätt», medgav han. »De äro värda hundra
tusen i denna stund.»
»Och vad uppskattar ni ert arbete till ?» fortfor
Grief. »Er tid, edra båda medhjälpare och
dykarna ?»
»Fem tusen räcker.»
»De äro alltså värda nittiofem tusen netto?»
»Någonting i den vägen. Men varför så nyfiken?»
»A, jag ville bara...» Grief tystnade och tömde
sitt glas. »Jag ville bara komma till ett slags rättvis
uppgörelse. Tänk om jag skulle ge er och ert folk
fri överfart till Sydney och de fem tusen dollars
— eller rättare sagt sju tusen fem hundra. Ni har
arbetat hårdt.»
Utan att göra en rörelse blev den andre
klarvaken och spänt uppmärksam. Hans jovialiska min
slocknade som lågan av ett putsat ljus. Intet
leende kom ögonen att glittra, och i deras djup
trädde mannens hårda, farliga själ fram. Han
talade med låg, betänksam röst.
»Vad i helvete menar ni med det där?»
Grief tände nonchalant sin cigarr som slocknat.
»Jag vet inte hur jag skall börja», sade han.
»Situationen är — hm — genant — för er. Ser ni,
jag försöker vara rättvis. Ni har, som sagt, arbetat
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>