Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En natt på Goboto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deacon blev överraskad. Han hade ej vänitat
sig annat än att en Gobotokrämarc skulle baxna
för ett sådant förslag.
»Räknar ni table rase?» upprepade Grief.
Andrews hade kommit fram med en ny lek och
tog bort jokern, högsta trumfkortet med sin
skämtsamma inskription.
»Visst inte», svarade Deacon. »Det brukas bara
bland flickor.»
»Så mycket bättre», sade Grief. »Jag tycker inte
heller om flickspel.»
»Jaså, inte det? Då skall jag säga er vad vi ska
göra. Vi spela om fem hundra pund partiet.»
Deacon blev återigen överraskad.
»Det går jag in på», sade Grief och började
blanda. »Först räknar man kortantalet och spaderna
naturligtvis och sedan storan och lillan och ässen
efter deras värde i bridge. Inte sant?»
»Ni ä’ minsann ena riktiga spelorrar här nere»,
skrattade Deacon, men hans skratt lät ansträngt.
»Men hur skall jag kunna veta att ni har så mycket
pengar?»
»På samma sätt som jag vet att ni har dem.
Mac, hur står mitt konto hos bolaget?»
»Oinskränkt kredit», svarade förvaltaren.
»Garanterar ni det personligen?» frågade Deacon.
»Ja visst», sade Mc Murtrey. »Ni kan lita på att
bolaget diskonterar hans reverser till samma
belopp — minst sagt — som ert kreditiv.»
»Lägsta kortet ger», sade Grief och lade kortleken
på bordet framför Deacon.
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
