Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Solens pilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrmannen. »Ni kan låta ankaret gå när som
helst, mr Marsh. Fira inte ut för mycket av
kättin-gen. Det är inga tecken till vind, och på morgonen
ska vi kanske lägga oss midtför copramagasinen.»
En minut därefter gick ankaret. Den redan
ut-hissade livbåten låg långsides och de som ämnade
sig i land, stego i den. Utom kanakerna, vilka alla
skulle i land, var det endast Grief och superkargen.
På den lilla korallstenspiren skildes Willie Smee med
en frammumlad ursäkt från sin förman och
försvann i en palmallé. Grief gick åt motsatt håll
förbi den gamla missionskyrkans fasad. Här
mellan gravarna på stranden dansade ynglingar och
flickor, lätt klädda i a h u och lava-lav a,
blom-stersmyckade, med stora lysande stockrosor i håret.
Längre bort gick Grief förbi det långa, av
halmflätning byggda h i m i n e-huset, där några tjog av
de äldre sutto i långa rader och sjöngo gamla
psalmer som nu glömda missionärer hade lärt dem.
Han gick också förbi Tui Tulifaus palats, där han
av belysningen och larmet förstod att det vanliga
kalasandet pågick. Ty av alla de lyckliga
Söderhavsöarna var Fitu-Iva den lyckligaste. De kalasade
och roade sig vid barnfödelser och dödsfall, och
både döda och ofödda firades med samma
festligheter.
Grief gick alltjämt Ginstvägen som slingrade och
krökte sig genom en yppig rikedom av blommor
och ormbunkslika algarobas. Den varma luften var
mättad av dofter, och över hans huvud avtecknade
sig mot stjärnhimlen av frukter dignande mango-
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
