Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Solens pilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inhemska nätvävare kunde åstadkomma maken till
på tusen år. Han uppehöll sig vid de ojämförliga
goda egenskaperna hos gevär, yxor, stålmetkrokar,
ja ända ner till nålar, tråd och metrevar, vitt mjöl
och fotogenolja.
Han höll ett långt föredrag, med diverse
indelningar och underindelningar, om organisation,
ordning och civilisation. Han förfäktade att handlaren
var civilisationens bärare och att han måste
skyddas i sin handelsverksamhet, annars kom han icke.
Västerut lågo öar som inte ville beskydda handlarna.
Vad blev resultatet? Handlarna ville inte komma,
och folket var som vilda djur. De hade inga
kläder, inga silkesskjortor (här tittade han plirande
och blinkande på kungen), och de åto upp varandra.
Solens pilars underliga papper var icke mynt.
Handlarna förstodo sig på mynt, och de ville ej
ta emot det. Om Fitu-Iva envisades att söka
förmå dem att ta emot det, skulle de ge sig av och
aldrig komma tillbaka. Och då skulle Fitu-Ivanerna,
som hade glömt konsten att göra bastväv, ränna
omkring nakna och äta upp varandra.
Han sade mycket mera, talade en dryg timme
och kom alltid tillbaka till vad deras hemska öde
skulle bli då handlarna ej längre kommo dit. »Och
den dagen», deklamerade han, »hur skola
Fitu-Ivanerna bli då omtalade ute i världen? K a i-kan ak,
människoätare, skall man kalla dem. Kai-kanak!
K a i-k a n a kl»
Tui Tulifau talade kort. Saken hade framlagts,
sade han, inför folket, armén och handlarna. Nu
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
