Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Solens pilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cornelius satte sig på relingen och fattade om sitt
huvud med bägge händerna.
»Det är rätt», sade han. »Jag luktar som ett
slagfält. Mitt huvud värker så det kan spricka.
Min hals är nästan avbruten. Tänderna sitta lösa.
Hela getingsvärmar surra i mina öron. Min
förlängda märg är rubbad ur sitt esse. Jag har varit
med om jordbävning och pest, och det har regnat
som från himlen.» Han tystnade med en suck som
slutade i ett stönande. »Det är ett förfärligt
dödssätt. Ett som poeterna aldrig ha drömt om. Att
bli uppäten av råttor eller kokt i olja eller
söndersliten av vilda hästar — det skulle vara obehagligt.
Men att bli ihjälpryglad med ett svinkadaver!» Han
ryste över det ohyggliga. »Det är mer än en
människas fantasi kan fatta.»
Kapten Boig fnissade hörbart, flyttade sin tältstol
längre åt lovart och slog sig ned igen.
»Jag hör att ni skall fara över till Yap, mr Grief»,
fortfor Cornelius. »Och jag vill be er om två saker:
att få följa med . . . och så den där cigarren jag sade
nej till samma kväll ni kom i land.»
Grief klappade i händerna åt den svarte stewarden
och sade till om tvål och handdukar.
»Gå först bort till fören och tvätta er ren», sade
han. »Pojken skall ge er ett par sjömansbyxor och
en skjorta. Apropå, säg mig innan ni går, hur
kommer det sig att vi träffade på mera kontanta
pengar i skattkammaren än de sedlar ni hade
utfärdat?»
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>