Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett starkt intryck på Lon. Han fick ett oroligt uttryck
i sitt ansikte, men hans röst lät helt käck och vänlig
då han sade:
»Den sista gången vi träffades var i Dawson på
drottningens jubileum eller födelsedag eller vad det
nu var — kommer ni ihåg kanotkapprodden på floden
och hinderkappridten på stora gatan?»
Skräcken bleknade bort ur hennes ögon, och hela
hennes kropp förlorade sin spänning. »Ja visst, nu
minns jag», sade hon. »Och ni vann i en av
kanottävlingarna. »
»Hur har Dave haft det på den sista tiden? Han
har väl haft samma vasktur som vanligt?» frågade
Lon liksom i förbigående.
Hon smålog och nickade, och då hon såg att jag
snört upp packen med sängkläder, pekade hon på
bortre ändan av rummet, där jag kunde få bädda åt
oss. Jag lade märke till att hennes egen sängplats
var vid den motsatta väggen.
»Jag trodde det var Dave som kom, då jag hörde
edra hundar», sade hon.
Sedan sade hon ingenting mera, såg bara på Lons
matbestyr och lyssnade hela tiden liksom efter
hundskall ute på vägen. Jag lade mig på filtarna, rökte
och gjorde iakttagelser. Här var någon hemlighet,
det kunde jag förstå, men det var också allt. Varför
hade inte Lon sagt något om detta innan vi kommo
fram? Jag betraktade henne oförmärkt, och ju längre
jag såg på henne, desto svårare blev det att ta mina
ögon ifrån henne. Det var ett underbart vackert
ansikte, överjordiskt kan jag säga, det hade ett
skimmer eller ett uttryck eller någonting »aldrig skådat
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
